Mamma var sedan länge överkörd av marsianer klädda i tomtemasker och
hon gillade inte att le när någon försökte plocka ut skärvorna av rymdskeppet ur hennes hjärna.
Syster och jag tänkte ändå det kunde vara kul för henne att få komma ut från lägenheten.

Satan var är kaffeapparaten var det första hon sa
när vi steg över tröskeln till Hasseluddens Spa.
Mamma trampade på stället som en brunstig björnhona, ville genast till rökrummet för nu va hon jävligt röksugen!
Hon morrade hotfullt när vi irrade i korridorerna fulla av japanska statyetter och smakfulla blomsteruppsättningar.

Efter mycket svettigt irrande kom vi fram till mammas rum.
En blå kimono låg på den benvita sängen …
Kimonen som skulle fått henne att smälta in i miljön. Bli en lite mysigt anonym tant på Spaa.
Mamma skrek att aldrig sätter jag på mig den där. Vad är det för trams!
Snälla kan du åtminstone ta på dig tofflorna sa jag.
Men mamma vrålade att tofflorna var för små. Hon tyckte att tofflorna såg ut som små madrasser typ töntiga franskbröd fastspända på hennes fötter.
Jag försökte förklara att det skulle hjälpa henne varva ned eftersom det bara gick att långsamt hasa sig fram i dem.
Mamma ville inte bli en hasande hänsynsfull person i vare sig det ena eller andra.

Okej tänkte jag vi är på sightsing bland människor som tror de kan köpa tystnad och en kickstart till snyggt själsliv över en helg.
Hur ska vi klara detta?

Gu nåde den som är störig här sa folks ogillande blickar när vi gick som ett trehövdat tjattrande monster i den trånga supertysta korridoren.
Mamma var som en kyrkklocka som när som helst kunde kalla till gudstjänst!
Högjutt deklarerade hon att en idiot planerat bassängen med utsikt över Stockholms hamns inlopp.
Hur kan finns det knöliga stenar och noll handtag i en svindyr bassäng gnisslade hon mellan tänderna.
Folk fick kalla kårar av hennes genomträngande blick och stora darrande kropp.
Ett par flyttade sig längre sidledes bort i små myrsteg.
De va kanske på romantisk semester.

Stackars mamma hon vill ju bara röka och dricka kaffe som vanligt på balkongen.
Vi borde packat ned balkongen från Tensta med blomlådor och allt i hennes väska.
Packat upp hennes egen säng och köksbord. Liksom gjort allt hemtrevligt där mitt i allt japanskt spartanskt.
På natten kunde jag inte sova.
Ville gå till mamma som säkert låg och stirrade i sin säng livrädd för tystnaden. För även om Tensta alle nummer 17 inte var den tryggaste platsen på jorden så var det där du kände dig hemma.
Bankomaten,kafet och Ica inom 20 stegs avstånd. Röster från gården,bilar, fulla människor på väg hem från krogen och hundars skall.
Stackars lilla mamma låg och tänkte på va fan hon skulle tänka på nu när det bara va tyst!
Jag tog en sömntablett och sökte tröst hos Tomas Tranströmer men det va kört.
Ingen av oss kände sig hemma här.
Vi var helt borta.