Danny

"Han gör mig glad, han gör mig glad... han är en alkis på stan och jag tror han gillar mig!!!
han får mig att må bra..."

skulle koka ris. Och det kom några korn utanför. Och det va lite mörkt så jag kände mig fram och slängde i. Sedan såg jag att några korn va svarta... och de är då man inser att man slängt i musbajs. Helt bestört försökte jag fiska upp dem med min sked och det gick la sådär. Medans de höll på att koka upp. Tror jag fick upp alla... Men musbajs är la inte farligt att äta eller?

hon säger alltid att hon älskar honom, men hon menar det aldrig. Han läser tidingen, dricker juice, äter en macka. Det är något väldigt tragiskt med hela hans existens.
hon säger det mest för att själv få lugn och ro. Hon fick reda på för ett tagsedan att han vänstrat och det gjorde inte ens ont. Hon råkade upptäcka det i hans sällskap och han va så ångerfull men egentligen sket hon i vilket. Han behövde bara vara där ibland, som sällskap, som en hund typ. Hon satt och sörplade i sig sitt kaffe i lugnanro. Han gjorde alltid en sådan grej av att ge sig av och ge sig av i tid. Hon log lite åt den tanken. Skrattade gott inombords.
Usch, kallt är inte gott... Hon häller ut det i diskhon. "undrar om kokt mus-skit är gott..?" vilken konstig tanke tänkte hon.

jo fingret luktar lite... och det färgar av sig i skrivandet.

jag sitter tyst enstund. väntar på riset. det finns inte så mycket att säga egentligen. Det ska bli gott med ris. Gå bort till affären sen. Köpa bananer och vitkål. Och någon juice tills imorgon. Fläcken på dörren är kvar när jag fick mitt raseri anfall efter handtaget gick sönder i handen på mig. Och jag tittade på det där handtaget och kunde inte riktigt tro på det. (det va nog en sådan dag skulke jag tro? ) Sparkade på sidodörren och svor men den va inte mer öppen eller hel för det. Så är det med mycket. Men nu går det faktiskt åt rätt håll. Jag är den snällaste mus-skiten i hela världen. Tror jag... eller vill tro..? vet inte vad jag vill tro... Jag tror på det jag behöver för att ta foten fram den andra i en stadig rytmisk rörelse. Ett bekymmersfritt pendlande.
en bit till, till händerna i byxfickorna och komma visslandes.
Men det ger sig det också.

snart är våren här. Och vet du vad? de är inte så illa. Vill du veta en annan grej? jag kan bo så här. Jag kan verkligen det.

zero fucks given.

du är snart fri
det tycker jag är bra
va det
fri
frihet är det bästa

hon sitter kvar en stund. Det är så tyst, så lugnt, så fridfullt. Hon ville verkligen inte störa detta. Tillslut reste hon sig och tassade ut i vardagsrummet, slog på tvn.
Nej, tråkigt
tråkigt
bort
zipp
nej
zipp
verkligen inte!
no no
nej
aha matlagning... Fan va de snackat mycket skit.
mus-skit.
.
.
.