Tiden kan omvandla de mest momentana och kortvariga nöjen till de mest värdefulla och dyrbara upplevelser. Tvisten mellan att infria begäret här och nu eller låta det gå för att KANSKE återkomma till en senare i ett mer långvarigt och äkta utförande är minst sagt pervers och absurd. Paradoxen ligger i att människan oftast vill ha båda sidorna av denna absurditet. Det klassiska att båda kunna äta upp kakan och behålla den.