Där ute vid gräset

där vilar min pappa

han har plats i en kista

intill sin familj

och alla de minnen

som bär på hans namn

de göms i mitt sinne

och tar mig i famn

av dem som stod nära

när jag var liten

var du den som bar

mig vida omkring

däruppe på axlar

när jag var pyre

blev världen så stor

att famna ändå

av dem som stod nära

när jag var liten

var du den som bar

mig vida omkring

som lärde mig våga

att utmana självet

som lärde mig bolla,

och uppmuntrade

jag visste ju inte

att du skulle lämna

ditt liv här på jorden

innan tiden var all

jag vet att ditt hjärta

tog paus den där dagen

och mojnade livet

för oss som var kvar

av dem som stod nära

när jag var pyre

var du den som bar mig

till hav och till äng

du lärde mig våga

att inte ge upp

du bad mig om råd

och du lyssnade

du följde mig gärna

  vid pianot ibland

och stannade till

  när jag skrev något nytt

jag saknar din röst, och din erfarenhet

jag vill fylla min famn med alla de ord

som du gav mig på vägen

men minns nog blott hälften

fast de uppfyller sinnet

och mera därtill

jag bär dina drag

och är den jag är

och minnena bär jag närmast intill

jag vet att du ville

förmedla det fina

det storslagna väntar

när våren slår ut

jag bär på den ansats

vi format en gång

en pur referensram 

sju knippen med tid

jag ville förmedla

till dina barnbarn

en avsevärd del

av allt det där

så se hur de frön som vi sprider för vinden

tar mark och får fäste i myllan till slut

ser du de grenar som sträckes mot himlen

som vidrör en stjärna ibland

då blinkar en himmel, då vinkar en far

till en nyvuxen dotter

och hennes barn

till din alldeles egen dotter

och de finaste barnebarn

© Birgitta Wäppling, 24 januari 2017

första raden med inspiration av melodin till "min far och jag", av Olle Ljungström.