Är det viktigt att vara sig själv?
Är det viktigt att aldrig låtsas vara någon annan?
Är det viktigt att aldrig hata sig själv?
Jag tänker på bilder. Publicerade bilder och opublicerade bilder. Bilderna som aldrig las upp. De som valdes bort. Kanske sparades i en mapp någonstans. Men som ingen fick se. De som dokumenterar något som var jobbigt, smärtsamt. Kanske något man skäms över och inte vågar visa upp för vem som helst. Minnen som inte var så roliga. Perioder som var tuffa att genomlida. Perioder som genomlids på insidan. Inga leenden, ingen lycka, inget skratt.
Sen tänker jag på bilderna som publicerades. Där ens ansikte syns. Ofta leende ansikten, knasiga ansikten, snygga ansikten.
Jag kollar på dessa bilder och känner en nostalgi, blir glad och tacksam för det som varit. Men sen slås jag av minnena i tiden som inte alls var så lyckliga. Rädslan som var så stor för så väldigt mycket. Det inneboende hatet av kroppen och själva jaget. De starka känslorna av otillräcklighet. Vågorna av ångest som sköljde över en så ofta. En tid då av vandrade i skräck.
Den skräcken är mycket mindre nu. Men det är ändå märkligt hur man så lätt kan glömma. Hur svårt allting var.