Att vandra med någon i själarnas djup
Där de starkaste känslorna gömmer sig
när man möts på riktigt, flyter de fram
som att det där med att bara låta tårarna rinna är så självklart

När jag blottar mitt inre och det väller ut
tyngden av det som är svårt att behålla för sig själv
du ser mig, du ser en del av mitt inre

Oavsett om det handlar om lycka eller sorg
Den lättnaden som infinner sig efter gråten
efter att ha visat sin sanna skörhet inför någon är svår att beskriva med ord
Enklast att översätta i det lättaste av skratt.

när vi aldrig gråter inför varandra
när vi aldrig möter varandra i själarnas djup

Gör de oss ensamma?
Gör det oss olyckliga?