_______________________________

Krälande ormar ger mitt blod kraft att andas

genom oaser i öknar

över hav och genom dunkla dygder

Kastar kantade drömmar

medan vattnet sköljer över mig

Vem andas tomheten

när tomheten är det som verkar bäst

av det som är kvar?

Ormarna suktar efter mera

medan jag kastar mig ut i den allra djupaste av sjöar

i hopp om att fånga ett endaste sandkorn