så är det
egentligen
i denna nätkorridor
i denna maska i nätet

att tala är numer att slita upp revor i strupen

krafsar med blödande fingrar
lindar rep med dubbla knutar
för att hindra mig från att slå mig själv
slagen är de jag känner tydligast igen

så
är det

löser bläck ur blad
löser pärmar ur ryggslut
häller allt i kittel på trefot över eld
rör med vandringsstav
bubblor stiger

lava kokar

ser in i denna sörja jag gjort av allt

ber månskäran
bringa klarhet

innan det sker