Hon ser sig själv i spegeln, ensam i sin toalett 
från en lång dag till en kort stund 
att få vara ifred 

Men i tystnad kryper det fram 
I tankarna hör hon röster återigen, hur dem andra talar om henne 

"Du är udda, världerlös och ful"
deras åsikter fyllda av hat 
bränner hål i hennes själ..

Det är som,
världen vilar på dina axlar 
och tunga steg framåt igenom mardrömmens 
korridorer, i skolan..

Kan det finnas,
någon som vill strida med dig 
att hålla tillbaka tårarna 
som blöter ner din kudde om nätterna 

Någon som lägger sin tid på dig,
utan fördomar 
en som accepterar din personlighet 
& vänskap för den du är