Ett par ögon där i mörkret
Som mötte min blick
En sån närhet utan händer
Det var allting som jag fick

Sen försvann du där ifrån mig
Utan att vi sagt ett ord
Så mycket som jag nu vill säga
Så lite som jag då förstod

Läppar möttes så försiktigt
Försiktigt och helt utav krav
Mitt i natten bara vi två
Som såg varandra i ett folkhav

Där framför mig stod en främling
Som hade så mycket att ge
Har han nu lärt mig att älska
Bara genom att se

En historia om ett möte
På ett dansgolv klockan fem
Bara stunden med varandra
Och aldrig nånsin vilja gå hem

Så vad betyder så en främling
På ett dansgolv klockan fem
En stadig famn att vila tryggt vid
Säg att du följer med mig hem

En stadig famn att vila tryggt vid
Låt oss mötas igen.


Fridens liljor,
Fanny Gustafson
www.poetissan.se