Treåringen stampar och skriker. Han hade v i s s t sett
tusenmillioner människor där han stod med kompisarna
efter sighteeingen i huset bakom.

Mamman, som flytt från europeisk fattigdom, hade 
aldrig kunnat neka honom något och hans rika pappa
som räddat hans utblottade mamma, när hon kom till
det stora landet, han hade aldrig tid med uppfostran av
sin son. Det var därför, som 3-åringen stampade och
skrek, att de andra hade fel, när de räknade. De sa', att
det inte var tusenmillioner människor han sett vifta mot
honom.

Det var därför kompisarna till slut suckade och nickade
ja, - höll med den lille pojken, som slagit sig ner i sin
sandlåda och börjat bygga hus, broar, men framför allt
murar. Helt utan vetskap, ja av ren naivitet, förstod
han inte, att den grymma verkligheten alltid kommer
att hinna ifatt, att lögnerna kommer att avslöjas, att
tusenmillioner arga, hämndlystna människor kan ropa
högre än en 3-åring kan stampa, skrika och hota.

Att en gång kommer det att visa sig, att kejsaren var -

Naken