Oo mörka ensamhet och avstånd till allt
o svala vinterkväll

spårlöst är på fönsterbleck
på gräsplan och altan
dess vita rena fält

en djupt känd kattlöshet
som kan skära till i hjärtat
ett heligt troget
DU
är borta

medans sidensvans och talgoxe
lugnt och stillsamt hackar i upphängda talgklumpen
som om freden äntligen kommit