Gryningsljuset letade sig fram
Mellan persiennernas näthinnor
På en tom gata ropade en vinterfågel
För att väcka världen, men ni var redan vakna
För att ingen av er ville somna

När himlen slumrade,
över en soptipp av ölburkar och kroppsvätskor
Så rörde ni vid varandra
Frenetiskt
Som om er överlevnad var beroende
Av varandras fingeravtryck

Med era läppar åt ni hungrigt
Törstande, drack ni upp varandra
Med era blickar,
när ni inte kunde komma nära nog
För att stilla era brinnande kroppar