Med gråten i halsen på väg hem från krogen
Stapplar du fram på den frostbitna gatan
Du späker ditt psyke men har ej fått nog än
En golgatagång orkestrerad av Satan
Du svettas och kvider för tjacket är slut
Och knaprade piller till skallen fick nog
Av avtändningsvåndan slår psyket bakut
Men genom psykosen nöjsamt du log

För inget kan lugna ditt rastlösa sinne
Som vrålar i mörkret med gäckande röst
När barndomens vålnad gäckar ditt minne
Och dödsrädslan river ditt sargade bröst
Vad finns det då som kan få dig till ro
När solen är färglös och lågan är matt?
Vilket hopp finns det då som får dig att tro
När världen är frusen och himlen är svart?

Under hela ditt liv har du varit en träl
Skrattandes, sjungandes i dekadansen
Till spriten och droger du sålde din själ
Och klär dig i bojor så fort du får chansen
Med framhållna händer till ruset du bugar
Och dricker till horset en rungande skål
Bu ler mot förfallet, till döden du trugar
Om ännu en fix och han ger dig en nål