Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Tanken var att fixa nått - En kortnovell

“You’re a bum, you’re a punk, you’re an old slut on junk, lying there almost dead on a drip in that bed. You scumbag, you maggot! You cheap lousy faggot! Happy Christmas you arse, I pray god it’s our last !” bartendern tittade snett på dem och vakten började röra sig mot deras bord. Elliot såg hans blick och fattade direkt. Äckliga jävla pissvakter, för fega för att klara fysproven å för korkade för å fixa provet därför tarom ure på oss, fucking pissluffare.

Kylan kom stötvis likt euforin i en E-tripp, vågor svepte över dem, bet sig tag i själva skelettet och skakade om. Äckliga jävla pissnö, skitland, jävla helvete. De snubblade ner för gatan, isen gömde sig förrädiskt under pudersnön och Elliot halkade så illa att han drog med två till i fallet. Först svor de men sedan asgarvade de. Den öde kullerstensslätten på torget glittrade i skenet från gatlyktorna, himlen var svart och allting var stängt. Fan i helvete.

Tanken var att fixa nått, men även kranarna hade stängt denna natt och de fick leta länge innan någon svarade att nästan allting var slut. Godståg rusade genom venerna, skrek ut i paniskt längtan, en fragil ilska som snart övergick i letargiska funderingar över existensen.
”Han har bens, ett gäng lyrra, gräs å horse.” sade Elliot och de andra blev tysta.
”Horse?” sade Egil med en blick bara en horsetorsk kunde uppbåda. ”Jaa, varför inte.”
”Kan bli kul.” svarade Elliot. ”Nån som har nålar? Eller ska vi röka istället, har folie.”
”Asså.” sade någon dröjande. ”Ja vettefan asså, på riktigt? Horse? Är ni seriösa?”

Nöden hade ingen lag, trots att det handlade om horse och Elliot skrev till snubben.

Julsångerna stod i en stark kontrast till den uppfuckade jävla scen som spelade ut sig framför honom, en skog av flaskor, utspridd tobak, gräs och allmänt stök bredde ut sig i vardagsrummet. Någonting luktade för jävla illa, surt, förmultnande och han kunde inte släppa tanken på maskar. Av jord äru kommen å till jord skaru åter gå fattar inte folks märkliga jävla försök till å göra döden till nått fint, nått vacker, nått naturligt, hur jävla naturligt äre att man syr igen ögon, näsa, mun, rövhål å fittan på en när man ligger där? Ett par händer låg över magen, insjunkna ögon, igensydda ögon, ett skal, en själ någon annanstans, helvete syrran, fan i helvete varför i fan baru om ursäkt, ja fattar inte vafan gör man när allt är såhär jävligt?

Elliot lät spliffen fördunkla hans sinne, lägga sig över hans kropp och sprida sin lättjefulla likgiltighet. Långsamt gled han ner i ruset, lutade sig tillbaka då det smekte hans innanmäte och tankarna koagulerade till en trögflytande sörja bak i medvetandets mest avlägsna vrår.

Telefonen vibrerade i bakfickan, långsamt tog han upp den för att läsa meddelandet.
”Hej älskling, vi tänkte åka till farmor och farfar i år. Tänkte att du kanske skulle kunna komma någon gång runt 12, skicka gärna ett sms så vi vet. Puss och kram.” han suckade, kanske skulle horse inte vara en bra idé ändå, måste vara presentabel.
”Hur är man dagen efter om man skjutit, dröjere sig kvar nått?” frågade han. De hade korkat fram skedar, bälten och nålar på bordet. En märklig doft blandade sig med den sura stanken.
”Tja.” sade Frida, eller hette hon Fanny? ”Asså du är ju lite seg typ och du får ju avtändning efter ett tag. Men om du inte torskar så äre nog ingen fara, de kommer nog inte märka nått.”

Elliot nickade stilla, valet stod mellan piller eller horse. Denna mytomspunna substans som fick människor att sälja sina själar till slaveri, den drog som kunde få tjackpundare att säga saker som ”nä ja skulle fan aldrig” eller få bensotorskar att utbrista ”nä fyfan, tar hellre döden än AT på jonk asså”. Från opiumhålorna i antikens Kina till förorterna i AI-eran, alltid så otillgänglig och närvarande på samma gång. Den moderna förbjudna frukten. Jävla fan.

Vare verkligen så jävla farligt? Folk snacka ju om opium som omre vore nått man blir torsk på efter en fucking gång men de var ju fine, å att röka horse var ju fett tungt men inte fan blev man beroende efteråt eller hur? Jävla moralkärringar som snacka omre som omre va nå jävla kontrakt man sajna me satan typ, ge din själ till mej så blire gött men i live´ men du måste spendera en evighet me mej nere i Tartarus, fucking skitsnack pissråttor som inte vet nått.
”Fan har ni tänkt på hur jävla rå lyrics de ä i Fairytale egentligen?” sade Egil.
”Ja du ha sagt de nåra gånger nu.” svarade Elliot. ”Vi vet, den e fett rå och skum som fan.”

Jävla horsepundare kunde fan inte komma ihåg ett piss, fan värre än att psykosa på tjack eller att va bäng ett halvår i sträck, fyfan sån vill man fan inte bli, men måste va lätt att fastna me så tunga grejer, fattar inte hur tjackisarna orkar, va stirrig i skallen konstant men helt jävla uttömd på energi i kroppen. Hallisar och psykoser och race i fem dagar, fyfan asså, jävla galningar, finns fan ingen normal tjackpundare, stirriga ryckiga instabila idioter hela bunden.

Funderingarna avlöste varandra så länge att den enda tidsmarkören var hur många som noddade i soffan, först en, sedan två och sedan tre. Egil, den tappre jävla krigaren, fixade jonk till alla först och sedan sig själv – tvärt emot kodexen. Jävla i fan han förtjänar då tamejfan inte att va en torsk asså, fin snubbe, men fan han kommer dö avre en dag, det är bara en fråga om när och inte om och näre händer kommere va en jävla sörja och suga nått så in i.

Spliffen av upprökt, pillren knaprade och framför honom sög Egil in horset i nålen.
”Du har inte tatt nått annat va?” frågade han och Elliot skakade på huvudet.
”Inte ens min lyrra, bara gräs.” Egil nickade och tog av sig bältet då Elliot inte hade något.
”Vi får göra de snart, håller på att få avtändning så tänkte röka lite först och sen ska jag fixa en sil till mig själv.” Elliot nickade, tog ett djupt andetag och tog av sig skjortan.




Prosa (Kortnovell) av Missbruksbarn VIP
Läst 45 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2024-12-08 17:14



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Missbruksbarn VIP