Det var en gång en saga. En romantisk saga med små spännande äventyr. Denna saga levde i huvudet på en liten flicka. Även om det var ett gott hem åt en saga, där fanns ju berättelser och kunskaper att umgås med, så började sagan bli lite uttråkad. Den hade aldrig lämnat flickans huvud och sett världen utanför. Berättelserna hade ibland talat om vad som hände utanför och det hade gjort Sagan så nyfiken. Där verkade ju finnas så mycket! tänkte den. Men kunskaperna som varit med länge och var väl beresta tyckte inte det var en bra idé för Sagan att lämna huvudet, och de sade,

- Därute är ingen plats för dig, lilla saga. Sitt du här i din kammare och låt oss som förstår oss på saker och ting ha hand om det viktiga.

Sagan lydde och tiden gick. Tristessen blev nära vän, ja närmre än glädje och lusta. Det flyttade in fler och fler kunskaper. De hade idéer för hur man skulle bygga om och effektivisera tillvaron. Alla tycket det var jättebra utom Sagan som tyckte det blev så tråkigt. Inga färger, ingen grönska. Syrligt fick hon svaret,

- Men kära lilla saga, vad tjänar grönskan till? Hur bidrar det till framsteg?

Sagan kunde inte svara.

En dag fick Sagan veta att en annan känd saga från utomhuvudes skulle komma på besök. Sagan visste ingenting förutom att den var berömd och var därför mycket spänd och förväntansfull. Kunskaperna var dock skeptiska och ifrågasatte vitsen med att denna saga skulle besöka deras huvud. De ville dock inte vara ohövliga utan välkomnade den berömda sagan, om än med lite misstänksamma miner. När den berömda sagan så gick längs huvudstråket och samtalade med de högst aktade kunskaperna sa den,

- Skulle det inte passa med några träd här bredvid? Har ni aldrig funderat på det?

Kunskaperna tittade tveksamt på varandra. Trots att det han sa lät befängt hade de sällan träffat på en sådan auktoritet och hade svårt att inte bli berörda av hans sätt. Längre ner på vägen satt Sagan och väntade otåligt på att få en skymt av den berömda sagan och när så stunden kom fanns ingen besvikelse. Deras blickar möttes och lite magi uppstod. Kunskaperna lämnade dem ensamma och de talade en lång stund tillsammans. Sagan var hänförd, av alla fantastiska äventyr, om hjältar, väsen, magi, skratt, gråt, godhet, ondska, romantik. Det var underbart på alla vis. Sagan blev då lite generad när den tänkte på sig själv.

- Vad är jag egentligen, jämfört med dig.
-Det är sant att jag har varit med länge och är berömd men du Saga, du är mer än du tror. Jag ser mycket i dig, så mycket att jag önskar gifta mig med dig!

Så blev det! De gifte sig och bosatte sig i huvudet i flickan. Sagorna fick mer inflytande, ordnade träd, bäckar och en ljuv, grönskande miljö. En god uppväxt fick här deras barn, vilka själva gav sig ut i världen och blev vida berömda.