_______________________________________

Så var jag där igen simmande på botten i den djupa leran

Ett mörker öppnade sig från ingenstans

slukade mig ned

Jag hör ännu skratten från döden

dock skrämmer det inte

ty plötsligt känner jag mig inte så ensam längre

Skuggorna jagar mig

de gestaltar sig som dimmor i svagt morgonljus

Jag vinner inte mot tiden

inte mot det förstelnande skräckinjagande

omfamnandet av intet

Hur kan jag dö när jag redan levt som död så länge nu?