De anhörigas sjukdom

 

I beröringens

magiska närhet

 

fann vi 

en bro

 

till spåren

av förlängesedan

igenvuxna stigar

 

och vi kunde mötas 

 

i den solbelysta glänta

som är du

 

Vi fick en stund

 

men dina ögon

lyste länge

 

och mitt hjärta

hann slå

några extraslag

för dig

 

Kanske vi kan

träffas där igen

 

Jag hoppas det

 

Kanske mest för min skull...

 

 

 

 

Fri vers (Fri form) av Fem hjärtan
Läst 451 gånger och applåderad av 20 personer
Publicerad 2017-02-09 06:23

Skriv ut
Spara som PDF

Kämpendahl Diktstinn och tårögd. 2023-03-20

ULJO Blir alldeles tagen 2017-02-13

Valter Örn Så fint beskrivet korta glimtar av samhörighet och gemensamma minnen framför sjukdomens dimridå :) 2017-02-13

ej medlem längre Så fint och berörande. 2017-02-13

prinscess Så vackert 2017-02-13

Bo Himmelsbåge Så vackert... Om ett kort, lysande, innerligt möte... Där... mellan sjukdomens gråa glidande dimbankar... Hoppas att solstrålarna skiner igenom flera gånger... En känsligt, flödande akvarellmålning... Tack...! 2017-02-12

ResenärGenomLivet Känner så väl igen mig i dina ord...mycket fint och berörande...tack... 2017-02-11

ej medlem längre Skriver så bra. 2017-02-11

Lars Hedlin berör inom så starkt och fint..kram 2017-02-10

Dan Myrbeck Så fin! 2017-02-09

Alysse Dina ord finner vägen till mitt hjärta och jag förstår precis känslan då jag då och då har lyckan att få vara med om liknande möten Så underbart fint och värdigt du skriver jag blir alldeles tårögd och hoppas att ni möts igen i den solbelysta gläntan varm kram 2017-02-09

Öknens Ros berörande vacker och vemodig. 2017-02-09

Elisabeth Nilsson Innerligt skriver du om en människa, som blivit en annan. Men ibland glimtar till i igenkänning. 2017-02-09

ej medlem längre En fantastiskt berörande dikt! 2017-02-09

Blått Norrsken Oh så innerligt mjukt och vackert. Skrivet till din mor eller någon nära stående och dig , när ni möts i en stund av någon slags form av igenkännande. Som jag tolkar det har din mor demens. 2017-02-09