Vi strävar mot en horisont,
Mot solen som gryr,
eller går ner.

Stenar fyller våra fickor,
våra sömmar brister i gråt.

Överge mig inte skriker morgondagen,
lämna mig inte som du gjorde med April.

Vi nästa påsk ska du plågas i våndor,
och ge mig elden som plågar dina kinder.

Fortsätt nu,
ut dit,
mot,

och ta för dig,
frossa i det som inte finns längre,
frossa i det som håller dig mellan,
livet.