just look at what man creates...

är trött på det. mätt på det. sett det för många gånger. å så länge man lever deras liv, så är man en del av det. Det är rätt att säga att jag flyr. Jag flyr de gråa, triviala, de accepterade, de normala...

är rätt att säga att jag flyr.
jag flyr det. Jag avskyr det. Tål det inte. De är som en dov känsla av avsky i mig. Nästan uppgiven. Men bara nästan. Ska uthärda det outhärdliga. Skratta åt de omöjliga.

Det är rätt att jag letar efter ett sätt för mig, att finnas, med vetskapen av att det finns. Och jag söker mig ifrån det. Hjärnan hos dem, mentaliteten hos dem, som accepterar det. denna fatala överkonsumtion. "god didn't create man, just look what god creates!" och din åsikt om det intresserar inte mig, för det spelar ingen roll om du håller med eller motsäger dig det... det är och ser ut som det gör ändå, och du tänker inte vara en del av lösningen, så det spelar ingen roll om alla "inser" det, eller vägrar se det... för DET, det som behöver ske, måste ske, kommer inte ske ändå... på något sätt är vi dömda till att bara titta på, handfallna inför undergången, som vi själva skapat, och det är något poetiskt över det, den ultimata sanningen, den sista dikten, punkt.

skrattar i regnet
det finns ingenstans att ta vägen