varken tankar

eller armar

kan famna

trädets stam

Din

allomfattande

kärlek

vänder mig inåt

en spricka öppnas

där ljus tar sig in

och belyser

mina gropar

och gruvor

en brokonstruktion

av slanor och stammar

håller samman

sprucken men fogad

hänger vid hågkomster

spänner över avgrunden

vägen leder vidare