Jag drog  sakta fötterna efter mig i sanden på stigen. Sommarsolen glimrade och flugorna surrade omkring mig. Lite slött viftade jag unden dem då och då.
Något argt undrade jag vart hunden tagit vägen och tittade lite irriterat efter den.
En rörelse längs den korsande stigen fick mig att stanna och glömma bort hunden.
En varg travade iväg längs med kraftledningsgatan. Den kastade en blick över sin axel på mig, innan den lunkade iväg bortåt vart den nu var på väg.
Mitt hjärta slog hårt, hårt. En varg.
Här! Mitt bland alla motionsspår strax utanför samhället jag bor i.
Jag bestämde mig för att inte säga något till någon, ifall de skulle tycka att jag var helknasig.
Nägra dagar senare berättade min mor att hennes särbo varit ute i skogen och gått rakt på en varg. Han hade kommit hem skärrad med en stockliknande käpp i handen.

Min granne hade gått upp en tidig morgon och fått se en varg som helt fräckt åt upp skinkan hon lagt ut till talgoxarna. Det hade skakat upp henne att den stal skinkan, mer än det faktum att det var en varg

Några dagar senare satt jag och maken på balkongen i förmiddagssolen och jag bestämde mig för att berätta om vad jag varit med om. Han glodde misstroget på mig och undrade om jag sett rätt "En varg? Här?"
"Jaa" sa jag och såg en rörelse på gräsmattan nedanför oss. "Den där!"