Så dröjer sol vid grangrensfrostens droppar

och vidare med  glansen i dess strålar

nu bränner kinden som din värme målar

Ser skatans skutt när hon på skaren hoppar

Mitt öga gläds åt ljusspelet i dagen

men saknar dig din närvaro ditt skimmer

Jag tror mig se dig uti soldisflimmer

och minns med kärlek anletsdragen

Jag lutar mig mot väggen fylls av minnen

ser molnen rinna fram mot blåa skyar

Bak björkars lila kronor väntar våren

Ur längtans sörja lyfts jag upp mot vinden

Termiken har fått grepp om mig Jag ryar:

”Jag vill vi möts när blommor färgar snåren”