Året 1860 var staden Ankeborg ännu i sin linda.
Det var ont om mat och befolkningen tvingades leva av dom skulor dom kunde tänkas hitta på avskrädeshögarna.
Farmor Ankas skörd hade slagit fel de senaste två åren. Hennes dräng, Mårten Gås, hade en morgon varit försvunnen och de få tillhörigheter han hade i sin ägo var även dom borta.
Jag har ändå inte lång tid kvar. tänkte Farmor Anka där hon satt ensam i skenet av det lilla rummets enda ljus.
Men vem ska ta över gården när jag är borta? funderade hon vidare.
Visst var de tre knattarna nog så duktiga gossar men ännu var dom för unga för att sköta en gård med alla dess sysslor. Tjatte var dessutom njursjuk och doktorns prognos hade inte varit god.
Deras förmyndare, Kalle Anka, tillhörde en av de mer lyckligt lottade invånarna. Han lyckades ibland få tillfälliga påhugg i von Ankas Manufakturverksamhet.
Ägaren Joakim var hans farbror men Kalle njöt få fördelar, om ens några, av deras släktskap.
Kalle hade även en glädje i sin fästmö Kajsa, men dom var noga med att hålla på sig. Dom vågade ej riskera att fördärva deras bräckliga lycka genom att gå hela vägen, även om
Kalle Anka kunde vara nog så påstridig när han druckit.
Vintern 1860 blev den strängaste i mannaminne och många skulle komma att frysa ihjäl.
Detta mycket på grund av att en stor del av invånarna saknade byxor.