"Nej, Leif GW, Lisbeth blev aldrig skjuten!
8.4.2011.

Jag hittar en Expressen-krönika signerad Leif GW Persson. Den är från den 27 februari i år, men den innehåller inte en rad om konspirationsteorier; dessa sparar tydligen GW för Aftonbladet några dar senare.

GW skriver lite för elegant, lite för spektakulärt romantiskt, eller hur jag nu ska karaktärisera hans stil. Den påminner, fast klart förädlad, om Holmérs stil. Läslockande rövarhistoria.

Jag citerar nu det avsnitt som behandlar Lisbeth (GW stavar Lisbet) Palme och det påstådda skottet mot henne:

I morgon är det 25 år sedan Olof Palme blev mördad och ytterligt nära att hans hustru Lisbet också hade blivit det. Det som räddar livet på henne är den bråkdel av en sekund då hon vrider på överkroppen för att hon plötsligt upptäckt att hennes man, som går bredvid henne, trillat handlöst i gatan. Hon vrider på kroppen i samma ögonblick som gärningsmannen skjuter igen och kulan som var avsedd för hennes ryggrad och lungor snuddar i stället längs skuldrorna på henne.

Detta är just en rövarhistoria. Den innehåller inget sant ord. Det är till att börja med ovisst om något andra skott över huvudtaget avlossades. De arrangerade kulorna ger ingen ledtråd, och det finns uppgifter om både ett och två skott. Ekot har kastats mellan Sveavägens och Tunnelgatans husrader.

Men säg att ett skott, alltså ett andra skott, avlossades. Det skottet var i så fall definitivt inte riktat mot Lisbeth Palme. ”…kulan som var avsedd för hennes ryggrad och lungor snuddar istället längs skuldrorna på henne” – ren osanning, GW. Vad vet vi? Vi vet att en kula passerat in genom Lisbeth Palmes skinnkappa vid ena axeln och ut genom samma kappa vid den andra axeln. På vägen har den, enligt uppvisade bilder, endast missfärgat den T-shirt som hon bar under skinnkappan, inte rivit upp den.

Det hela är en omöjlig konstruktion. Det finns en skinnkappa med två kulhål, men dessa kulhål kan inte ha uppstått vid Dekorima! De måste ha uppstått vid en senare skjutning, varvid kappan hållits hopvikt så att kulan kunnat passera och åstadkomma två kulhål, intill varandra.

Den version GW frammanar är att kulan först skulle ha gjort ett första hål, därefter snällt, och utan att skada T-shirten, ha glidit utmed denna T-shirt för att fortsätta ut genom ett andra hål, vilket är en orimlighet. Kulor av denna kaliber vållar stor skada, och kulans framfart skulle ha märkts inte bara på T-shirten och insidan av kappan utan framför allt på Lisbeth Palmes rygg, som skulle ha blivit svårt sargad.

Men blev inte Lisbeth Palme skadad? Det har vi inget bevis för. Så småningom, sedan familjen samlats på Sabbatsbergs sjukhus, tycks Lisbeth Palme ha nämnt något, mera i förbigående, för sin svåger som var hudläkare, om någon sveda eller liknande på ryggen (exakt vad som sades vet vi inte, samtalet finns inte upptecknat). Svågern-läkaren ”baddade” då, enligt vad han sagt till mig, svägerskans rygg med en näsduk och någon desinfektionsväska; han såg bara en lätt rodnad.

Vad som då hände var givetvis ett klart ingrepp i pågående mordutredning. Rättsläkare borde omedelbart ha skrivit ett rättsintyg, och Lisbeth Palmes rygg skulle, lika givetvis, ha undersökts för eventuella krutrester och liknande.

Men det gjordes inte, varför fiktionen om det andra skottet, mot Lisbeth Palme, har kunnat leva vidare.

Hur har då denna ”rodnad” kunnat uppstå? Den har självfallet Lisbeth Palme själv kunnat åstadkomma, medvetet eller omedvetet.

Den närmst osannolikt amatörmässiga episoden i väntrummet på Sabbatsberg sluter mycket väl annat till allt annat amatörmässigt denna vinterkväll. Att superproffset Leif GW Persson, utan minsta reservation, kan följa rutinbeskrivningen av det – eventuella – andra skottet är häpnadsväckande. Olof Palme sköts inom en konspiration av yrkesmördare, skulle Leif strax efter denna Expressen-krönika deklarera i Aftonbladet.

Hans ord är efterfrågade och levereras inte helt gratis.

Sven Anér".



I mitten av -70-talet avslöjas bordellmammans verksamhet. I rapporten förekommer flera kända namn på högt uppsatta personer, bl a Palme.

Det är nervkittlande att tänka/spekulera följande...utifrån teorin att Lisbeth aldrig blev beskjuten.

OM det är sant att Palme var kund hos den då 14-åriga Eva Bengtsson och OM Lisbeth fick veta det...vad kände hon då inför sin make ?

OM det är sant, vad skulle anledningen vara till att Palme gör detta fabulösa övergrepp mot en 14-årig flicka ? Han hade tre söner som vid den tidpunkten ( 1976 ) var runt 18, 15 och 8 år gamla . De har hos Skavlan berättat att även när han var närvarande var han frånvarande och att han var "den mest opraktiska personen de visste". Kunde han inte umgås med sina pojkar ? Längtade han efter en dotter ?

Spekulationerna är naturligtvis avskyvärda. Som sanningen. T ex den att både Hans Holmer och Ebbe Carlsson saknat alibi för mordnatten.