Jag känner mig stärkt idag!

Jag skrev ett rim i går, som inte gillades av en person. 

Kritiken från honom var inte litterär, utan snarare sarkasm över mina åsikter, min syn på samhället. Vi har olika omvärldsbild helt enkelt. Det är okej, tycker jag. Man får tycka olika. Om man inte gillar att nån annan har en annan åsikt så kan man ju alltid bemöta, argumentera, komma med nya fakta. Försöka påverka. Det är det vi har åsikts- och tryckfriheten till, att faktiskt få säga vad vi tycker, även han, och även om jag tycker att han har fel.

Den här personen verkar dock inte intresserad av argumentation och fakta, för han valde istället att ”blockera” mig från att läsa hans texter. 

Jag blockerar inte honom från att läsa mina texter, det står honom fritt! 

Jag tänker att om han läser mina texter så kanske (dock föga troligt) han, inser att det finns människor som ser på saken på ett annat sätt än han, som ser en annan sanning än hans.  En annan världsbild.

Paradoxen i detta skrämmer mig dock; det är han som skriker ”får man inte tycka vad man vill i det här djävla landet…va”, och inte jag.

Jag kan inte låta bli att undra över hur han ser på tryckfriheten?