Du står där i fönstret och tittar ut, och jag kommer sakta närmare.
Du är fortfarande lite våt på ryggen efter din dusch, och din som vanligt, lite slarviga avtorkning med handduken.
Jag sluter uppvid din sida och tillsammans står vi där i det dämpade ljuset från fönstret. Lugnet fyller rummet och en känsla av trygghet genomsyrar mig.
Du är min trygghet. Jag känner en obeskrivlig glädje för att jag har just dig hos mig. Du är min balans i livet, min broms när jag går för fort fram, min motor när jag sackar efter, min samtalspartner och min livskamrat. Jag älskar dig.