Så fick du

äntligen gå

ljusets väg

från smärta bort

jag står kvar

med hjärtat fullt

av minnen

om skratt och dans

på solsemester

utan man och barn

hemligheter

som bara var våra

hur vi arbetade

tillsammans snabba

samspelta

men handstilen blev ful

knappt läslig

så blev du sjuk

och talet svek

vi lekte gäster

med gester

vid kaffestunden

faan, ropade du

med eftertryck

när din hjärna

vägrade lyda

jag såg

oförstående ut

gissade vilt

till slut blev det rätt

och solskensskratt

nu går du ljusets väg

med alla ord på plats

kroppen helad

frisk och stark