Tomhet bränner smärtsamt sönder mitt bröst,
så sakta,
alltid halvt, aldrig dödligt,
aldrig helt.

Min högra hand,
osynligt knuten, så ofta,
men,
aldrig, aldrig någonsin kommer den att slå igen,
aldrig.

Ohörbart gråter själen smärta,
skriker högt, skakar okontrollerbart,

ensam, i total tomhet,

mitt framför blå grön, grå , bruna ögon,

Skulden, skammen, självföraktet,
så tätt limmat, i varje andetag,

men aldrig, aldrig ska jag skada,
inte mig själv, inte någon annan,
aldrig, aldrig någonsin igen.

- En ängel utan vingar förtjänar att leva så mycket bättre.