låt mig lägga
mina varma händer
kring ditt ansiktes
vaga konturer

då du

suddas ut
rinner bort
smälter ut

i natten



de säger
att ögonen
är själens
sanna spegel

men där finns
bara små
trötta blixtar
kvar

små tecken
på kortslutning
och förbrukat liv



så låt mig
andas åt dig

bära dina
tunga lungor

hålla fast
vid din hand

för vi kan

stå tillsammans
som solid massa
mitt i ensamheten