regn av stilla toner

längs dagningens nymornade anlete

alldeles intill klangernas vener

nu när pulsarna slår likt klädda klubbor på stämbandens plattor

stiger tonerna

och sången lyfter över bänkraderna

Sorlet tystnar

solens strålar smakar ännu vår

när himlapällen reser sig upp över bergen

morgontimmarna doftar av dagning

och när nästa stämma stiger över gången

är du där

när läppar vilar en stund

formger de ljudningen av m

se hur sången ändrar riktning

hur vi följer fjärdedelarna

och fogar dem samman

helpaus

som sträcker sig ut över marimban

improviserat över takten

någonstans här

en höjning

Dina pupiller som följer strömmen av toner,

ståndet

av bröstkarameller längre bort

vet du att det är morgonen när toner tangerar brännpunkten

att musiken öppnar fördämningar som ingen tidigare sett

det är pulsen som berör stämmorna nu

dikt an himmelens varseblivande

och tidens nymornade ansikte bländas

i vårt blickfält

© Birgitta Wäppling, 14 mars 2017