ljus

flödar genom älskogspupiller

omväxlande skuggor och gryning

morgonsången

som nynnar dagern vaken

spåren längs gruset efter deras kroppars lek

att följa mönstret med blicken

gör rörelsen läsbar

i efterhand

molnen vänder bort sin blick en stund

i respekt för deras närhet

dimmorna höljer dem

vyssjar och gömmer ljuset en liten stund till

det är de enträgna minnena

med fasta, snörräta drag

som drar penselstrecken från en tuva till en annan

vilar på skaftet och sparar ut det vita

får de tecknade dragen

att i rå umbra

dra riktlinjer av vinddrag över gruset

allting dras mot bokstaven y

venerna löper allt tätare

där de tu

förenas

© Birgitta Wäppling, 23 mars 2017