Så längesedan gjordes konstruktion
av ord och rim till klingande sonett,
men vårens tid gör pennans språng så lätt,
ty glädje ger en viss abdikation.

Kung Bore lämnat in till ovation,
sin plats till fröken Vår han motigt gett,
trots vetskap om blott tillfällig reträtt.
Ja, snart vi åter bytt vår kreation.

Dock får den tanken ej så fort ta fart,
nej, njuta ska vi nu av fåglars sång,
av blommor som blir äppelträdens kart.

Blott mars det är, vår fröken just i start,
men ljuvlighet vi vet nu är på gång,
ett enda ord för det är UNDERBART!