Vi trevade på varandra,
vi sökte skrymslen överallt och i gathörnen lyste neonen,
vinden yrde febrigt, hatiskt och kallt.

Hotellet var inte värt namnet och sängen vi längtat efter bar spår av snabba affärer och från väggarna stank det ensamhet.

Vi delade på sista biten och flög iväg som små såll, vad brydde vi oss om framtiden som aldrig spelat någon roll.

Och medan ljudet smekte dina kinder, lyssnade jag till nattens ro, som var fylld av tusen tankar utan kraft att växa eller gro.

Vi hatade oss framåt som Norma Jean och Josef K,
jag fick inte en blund den natten och någon doktor fanns inte att få.

Som du sa, inget var bra, allt var ett jävla sammelsurium. Vi badade i ångesten på jakt efter livets imperium.



©DrZappa 2017