Det finns inte någon som vill erkänna lesbiska andetag ,
Inte på Måndagar,
Under solen,
Eller,
tungt gråtande regnmoln,
Sådär stjärnklart,
När hela jorden är olycklig,
Men samtidigt så skrikande glad.

Ofta vill jag härifrån .

Det finns inte någon som vill erkänna lesbiska andetag,
Inte på Måndagar,
Inte mellan ångest väggar,
intill tysta orivna tapeter,
aldrig aldrig under släckta lampor.

Vi är kära i varann,
hela veckorna,
vi säger det aldrig högt,
Jag tror inte ens att vi viskat det.
.
Men.

Ögon glänser ,
Finger toppar lever.

Inte då men alltid i detta här och nu.

Det finns inte någon som vill erkänna lesbiska andetag,
Inte nu , idag,

Inte hon
Inte heller jag.



( men. Vi är kära i varann)