Det finns en plats som är vit, en plats där jag vill vara. det är lätt att komma dit, för att bara vara.
Men om jag tar den vägen dit, kommer jag aldrig mera att få se min familj,mina vänner alltså dom ja älskar. och det vill jag inte, jag vill se vad som händer sen i mitt liv, och om det alltid kommer vara så här?
om det kommer bli toppen bra, skit hemskt, normalt ... ah du fattar.
Men ändå är den där fina lätta platsen så frästande, men om jag nu går mot \"ljuset\", och tar den lätta vägen, ger jag ju upp. och det tänker jag inte göra, ja tänker kämpa in i det sista, ja kanske kommer till den fina världen imon vem vet.. men då var det inte jag som valde den vägen för då var det meningen att det skulle bli så. Men jag gav aldrig upp.