väntar
springer inte efter mig
står tyst i dunklet
önskar
min egen uthållighet i fulheten
törsten
tiden efter vulkanen
stunden då du tror du ska dö

gräset daskar låren
lindar sig kring benen
hästminnet
balanserar längs åkerns kanter
på smala remsan mellan skog och odlad jord

jag har slutat vifta på svansen
väntar
rödgråtna ögon
hjärnans kvickheter är otömda

du ligger och väntar i lena millimetrar
slitna och lite rangliga
jag behöver bara sluta upp att försöka imponera
säga bord duka dig
bums finns du

jag blottade mig idag
min saknad
längtan efter skugga
erkände min känsla av oduglighet att skapa något
som jag orkar bära in i stenen
ormens sten
egna namnet är min första dikt
första lögnen är svårast
följande blev som rinnande vatten