Livet förändrar sig så förunderligt. När jag blundar ser jag mig själv: Han drar fram på Shanghai's gator med röd fluga, manschettknappsskjorta och en flickvän från Nagano under armen. När jag öppnar ögonen och ser mig själv igen, så sitter jag i T-shirt och väntar på en annan vännina, från staden där de gjorde de första burkarna tigerbalsam.

Tillbaka här i min föräldrars hus på landsbygden i Uppland. Den ensamma tiden där imellan har jag inte haft en annan än mig själv och min munkkåpa, tiggandes efter mat på närbutikerna i Geochang-gun. Livet förändrar sig så förunderligt.

Ibland spelar det ingen roll, vart jag än tittar så påminns jag om överflödande känslor, ändå kan jag inte sluta att låta en dömmande framtid se in i mig, letandes efter bättre omständigheter och nya sinnesstämningar.

Jag har inte längre kontakt med gamla vänner, går och lägger mig ensam varje kväll. När dagarna vaknar så läser jag böcker, lyssnar på gammla skivor och försöker komma till botten av något som jag upptäckt.

I väntan följer jag sanningens röda tråd till dess slut och knutar.