Jag tycker inte om när jag mår såhär.
Det är så lugnt och tyst.
Det är som att kroppen bara är lugn och stilla i väntan på att ännu en bomb ska smälla.
Känslan är ju det där berömda lugnet före stormen.

Jag tycker inte om när jag mår såhär, jag är inte van.
Alltid är det något som ska göras, något som kräver uppmärksamhet.

Jag tycker inte om när lugnet visar sig.
För jag vågar inte lita på lugnet, jag vågar inte njuta.
Jag vågar bara inte.

För när stormen kommer så har jag förberett mig så länge att jag vill att den ska gå över och sedan är det bara att invänta nästa storm...