En väns fader är död samtidigt får min åka hem.
Min mors svärfar är död samtidigt är min far slutkörd.
Min mors mor får besked om ytterligare tester för en möjlig ny sjukdom samtidigt sitter jag här och min egen mor där och tänker tyst.

Vi är i olika städer, min mor och jag.
Vi är i olika städer men har ändå samma dag.
Jag behöver inte fråga henne hur hon mår, det har aldrig behövts, för vad än svaret är så är det en lögn.
Hela mitt liv har jag varit i utkanten av allting, när jag valde det själv behövde jag inte vara frustrerad men när det skedde utan att jag ens visste det blev resultatet en vilsen person som inte kan lita på de ord som kommer från andra.

Denna stund som är nu är jag för helvete du. Jag vet att du gömde dig bakom alla ord bara för att ingen skulle se hur galenskapen såg ut.
Det jag alltid tänkt att jag inte skulle bli har gjort att jag blev precis det.
Du.

Din rädsla att inte vara bra nog gör att du gör för mycket.
Din rädsla över att slösa bort din tid på normalitet gör att lögnerna som kommer från dig ger dig spänning.
Din rädsla över att någon ska se vad som finns bakom allt du byggt upp gör dig riktigt manipulativ.

Din rädsla över att förlora det du älskar gör att du gör allting för att förstöra det du och att det du älskar ska lämna dig så du kan bevisa för dig själv att du alltid haft rätt.... du är inte värd kärlek.. du är inte värd lycka..