Hördu blåmes
jag pratar direkt med fågeln
i linden hoppar den från kvist till kvist
mot den blåa himlen och lindens små gröna knoppar
lyser den så gul att jag vill kalla på den för "lilla vaniljmesen"
Så ivrigt den övar sina små fallande strofer
den brutna kvisten blir kvickt till en gungbräda
Den bara lajar runt som vilken innefågel i lekstugan som helst.
Lite längre in i skogen hör jag istället hackspetten,
denna trummis, så fullfjädrad som göteborgaren säger, och samtidigt
en naturlig fiende till vaniljmesen
Nedanför på marken skuttar en rödhake
och ser ut som den har spillt tomatsås över hela magen
och rödaktiga fötter har den också
tänker på en liten unge som fick försöka äta sin spagetti själv
knappt att jag sett färgen på fåglarna på hela vintern
vad vackra dom är,
måste måla ...
Några vildgäss tutar förbi ovanför
tänk att dom måste låta när dom kör förbi i sina plogar
det är väl ändå lite raggarbil över dom, är det inte
Senare på eftermiddan hör jag något som låter som ett hundslagsmål
men jag vet att det är hägrarna i vassen som låter så där, med smällar och
konstiga skällande ljud
kanske försvarar dom sina ägg mot räven, minken eller..
ja jag vill inte tänka på det