Uppe där bland de molniga träden, regnskogens bergssida, helgonens topp. Porlande vatten så rent att du knappt kan se de. Det finns en rott här uppe som heter misswack och en annan som heter tongkat ali, den ena tvättar dina tänder medans den andra kommer att få dig att vandra flera mil eller bygga din egen hydda här uppe bland bergen, här upp bland de molniga träden. Precis utanför hyddan jag byggde så stod ett vattenfall som kom ner med ett dovt muller. Jag kom hit av en liftande slump, jag kom hit med hjälp av dem som ville mig väl, inshallah vi ska ska ta dig till någonting vackert. Som tigande munk på Malaysias landsbygd gående från jordbruk till jordbruk med hopp om intressanta kamrater bärande på en bättre historia en den tidigare. Jag hade redan gått i ett och ett halvt år när jag kom till det här landet, från Taiwans stränder, Koreas karga slätter och kullar till Japans risfält, världen låg som en öppen bok kändes det som, och man behövde bara modet att gå i rätt riktning, för att klara sig. På Borenos ö så flög jag iland inpå ett gäng killar som jobbade tillsammans i en restaurang, när vi inte jobbade höll vi till allihopa i ett litet varm rum på övervåningen med en stor fläkt som svajade monotont över våra sovande kroppar. Restaurangen besöktes av några kortspelande stamkunder och andra hippa ungdomar från Kina eller resten av Asien. -Hallå min vän vad sägs som en drink!? Jud hade lätt berört min axel, han log med ett enkelt leende och utsträcka armar. -Jag tar hellre någonting att äta! Sa jag och tittade tillbaka på honom från där jag stod, mitt på gatan i Kota Kinabalus China-town. Det var marknads-kväll och solen hade redan gått ner och ersatts av neon skyltar och gatlyktor, -Vi fixar någonting! sa han och log igen medans han visade mig in genom den stora porten som öppnade upp ett enda stort rum direkt till gatan. Jag fick slå mig ner i mitten av rummet vid ett stor runt bord. Bakom mig satta några locals som drack och åt mellan höga garv och drickspel. Framför mig till höger satt ett gäng japaner som försökte lära någon tjej från trakten att prata japanska. Jud gav mig en öl och tände en cigarett och log igen, -Jag beställde en utmärkt kyckling rätt till dig! sa Jud och höll mig axeln. Jag tackade och frågade hur mycket det skulle kosta -Fyra ringet för dig min vän. Sa Jud med ett glatt uttryck och la andra handen på min axel igen. Det lät billigt och bra så jag log tillbaka utan att klaga och tog därefter några klunkar av den kalla ölen som kändes himmelsk i det fuktiga tropiska rummet. I takt till en högtalare som stod på ett kylskåp vid ingången till köket så lät jag min blick följa restaurangens väggar. Det var historiska foton uppsatta var helst jag tittade. -Många bilder. noterade jag och nickade mot väggen -Det är ägarens design, sa Jud och tittade runt medans han rökte -Hello hello! Sa en mustasch pryd kille som var dubbelt så stor som Jud kring midjan -Hur är läget! Sa jag och sträckte ut min hand. Han tog emot handen i sin med ett stort brett leende och höll den andra för bröstet. Han satte sig ner och trollade fram en kortlek, en tredje kille kom fram till bordet och dukade undan den tomma tallriken och räckte mig en ny kall öl. Vi började spela någonting som alla förstod och var enkelt. -Så vart kommer du ifrån, vad är din historia min vän. Sa killen som hade dukat undan maten och som hade introducerat sig som Abel. -Jag heter Marcus och kommer från det kalla norden långt bort I Europa, jag har jobbat på olika jordbruk I snart ett och ett halvt år, hoppandes från plats till plats. Jag kom precis hit till Kota Kinabalu från Taiwan och blev inbjuden av Jud här, när jag kom strosande ner längs gatan. -Låter intressant, du förlåt mig min oförskämdhet men det är inte så att du har någonting med dig som man kan röka? -Jag trodde ni skulle fixa det! sa jag med ett garv och alla skrattade. -Jag har faktiskt med mig någonting som kan rökas och som kallas yumogi sa jag, det används till rökelser i Taiwan och är inte lika bra som cannabis men det går att röka och är ett weed. -Det låter ju intressant ! Sa Mr mustasch och tittade ner mot min väska. Jag tog fram två klabbar av rökelserna och rullpapper och började fin fördela den ena medans jag gav över den andra till inspektion. Mr mustasch tog emot den med ett sannerligen intresserat ansiktsuttryck. -Hur känner man sig på det här? frågade han och tittade på mig medans han höll den tjocka staven mellan händerna. -Som halv bra cannabis. Sa jag och gav ett stenat ansiktsuttryck som svar, han garvade lite och räckte över staven till Abel som fortsatte inspektionen av örterna. -Jag måste på toaletten sa jag och la ner den färdigrulla spliffen på bordet. Mr Mustasch pekade mot ena hörnet av rummet där en stängd dör uppenbarade sig bredvid ett handfat. Jag höll upp ett finger som tecken på att jag förstått och sköt ut stolen. Toaletten var som så ofta i Asien ett hål i golvet, jag gjorde det jag behövde och var snabbt ute vid bordet igen. Kvällen ramlade varmt förbi med gäster som kom och gick tills Jud frågade abrubt -Har du någonstans att sova Marcus? Jag svarade nej och fick till svar att jag kunde sova med dom på övervåningen, en tredje av Juds kompisar kom fram från köket med en nyckelknippa och visade mig upp för ett par trappor som låg till höger om restaurangens stora port. Trapphusets väggar var täckta med telefon nummer på klisterlappar och annat klotter, i ett litet rum låg fyra madrasser på golvet och jag fick lov att lägga mig ner på vilken jag ville. Ovanför den tidigare toaletten fanns ett till hål i golvet och en stor dunk med vatten för dusch. Jag hällde några kannor över mig själv och torkade mig på en handduk som jag fått och la mig ner för att sova. En efter en under natten så kom de andra in för att sova, det var varmt och fuktigt i rummet trots den enda stora fläkten. Jag vakande efter en drömlös natt och hittade ner på gatan som låg tystare och mer öde i morgon ljuset. Judd kom ner någon timme senare tillsammans med Abel och vi fann vår väg till ett kinesiskt frukost kök där vi kunde köpa bra bröd och Kopi som kaffet hette. Det var sött med kondenserad mjölk och starkt av närodlade bönor. -Vi skulle vilja bjuda med dig på ett bröllop sa Jud plötsligt mellan tuggorna. Du behöver inte vara orolig det är inte du som ska bli bortgift utan Mr Mustasch kusin ska gifta sig. Jag sa att det lät hur bra som helst och vi begick oss senare till Juds kompis hus, där en bil stod redo för en road-trip. Det tar ett par timmar att komma dit sa Jud när vi åkte genom kullar och toppar bland regnskogens gröna överväldighet. Vi lyssnade på musik och skämtade i munter ton och jag tittade ut på kyrka efter kyrka och påmindes ännu en gång om hur Borneos landsbygd måste skilja sig från Malaysia som generellt var ett muslimskt land. Vi kom först till ett hus som tillhörde en annan kusin som låg på toppen av ett berg där skogen hade skövlats för att få plats med risfält och grönsaker. Vi rökte någon örtspliff och blev inkvarterade i ett nytt sovrum med fläkt. Vi blev senare bjudna på sötsaker och frukt smooties innan vi tillsammans med kusinens familj fortsatte till nästa hus där bröllopsfesten skulle hållas. Där fanns tysk öl i stora baljor med is och Jesus idoler på väggarna. -Jag tycker om Moder Maria sa en av gubbarna i huset och sträckte fram sin hand till mig där vi satt i köket kring ännu ett stort runt bord. Jag skrattade lite och gav min hand till svars. Halleluja sa jag och tog en redig klunk av det tyska ölet i regnskogsvärmen. Alla skrattade och musiken höjdes. Fler och fler människor samlades och en del kvinnor började dyka upp, jag fick förklarat för mig av Jud, Abel och Mr Mustasch vilka som var ihop, och vem som tillhörde vem. Festen fortsatte in på natten med mycket bröl och öldrickande. Jag som inte hade druckit på över ett år försökte ta det så lugnt som det bara gick men blev ständigt bjuden på skålar fram tills vi gick och la oss. Jag bodde tillsammans med de här killarna i Kota Kinabalu i över en vecka innan det blev dags att lifta vidare. Några fester och kvällar i restaurangen senare så stod jag vid motorvägen med en skylt. Jag lärde mig fort att Malaysia var ett speciellt bra land att lifta i. Folk bjöd inte bara på en resefärd utan det blev kaffe och sötsaker som avlöste konversationerna en efter den andra. Eftersom jag åkte i sydvästlig riktning så stod jag snart vid gränsen till Brunei, som vad jag hört precis hade gjort homosexualitet olagligt, en dock så träffade jag några bögar som liftade precis vid gränsen. I Brunei var det svårare att ta sig fram men ändå inte svårt, vi stannade på en bargata precis innan gränsen tillsammans med en av många chaufförer. Vi drack några öl och sjöng karaoke in på småtimmarna innan vi somna i hans pickup bil på gränsen. Brunei var fyllt med gränskontroller eftersom mitten var separerad av en liten del av Malaysia. Men några stämplar senare så rullade jag fort ute på den andra sydvästra gränsen med en glad chaufför som tog mig med till hans hem där jag åt mat och fick duscha. Överallt hängde regnskogen tät och ogenomtränglig fylld med frukter och färgglada fåglar. Min Chaufförs hus var gjort i bambu som så många andra hyddor i regnskogen och elkablarna hängde som lianer i luften. I staden Miri hade jag bokat ett flyg till Kuala Lumpur där jag ska skulle fortsätta norrut mot ett jordbruk som låg tre timmar från stadsgränsen. Kuala Lumpur var en stor och modern neon gud som slukade mig hel. Det fanns något absurt att se halal kyckling på KFC, där kvinnor satt med burka och en-liters läsk, Vart man en tittade fanns det kulturella konflikter, vart man en tittade så påmindes man av den västerländska liberala hegemonin. Jag hittade sent på kvällen några trans-kvinnor som stod och sålde sig vid sidan av en bro i närheten av busstationen som jag ska skulle åka ifrån dagen efteråt. Jag frågade vart de sov någonstans och blev vägledd av en pratglad transa som garvade mellan varje mening - Jag sätter på dig, du sätter på mig? Sa hon och garvade. - inget påsättande ikväll, sa jag och klagade högljutt på min trötthet. Inga problems sa transan och bad om 10 ringet för en kväll vilket var en tionde del av hotell kostnaderna som jag blev erbjuden tidigare. Det gick och kom människor hela kvällen men jag somnade lugnt i ett litet skjul som fick plats med en säng och en liten yta för skorna, samt en fläkt som snurrade på nattduksbordet. Det hängde lakan på väggarna i olika färger som täckte de halvtaskigt uppsatta träplankorna. Jag fick en nyckel men det fanns inget lås. Dagen efteråt så klampade jag på bussen tidigt på morgonen som skulle ta mig till ett naturligt jordbruk tre timmar norr om staden. Genom skog och risfält så såg jag vatten bufflar och människor, sjukhus och moskéer. Solen hängde som en trumma i himmeln och bussen var lagom varm tillsammans med motorn som monotont brummade mig till sömns. Jag hamnade till slut i en liten stad på landsbygden och ringde kontaktpersonen som jag hittat på internet. Han bodde tydligen själv i Kuala Lumpur och hade skickat en av sin arbetare från Indonesien att plocka upp mig på sin motorcykel. Här fanns frukter och grönsaker, en fors att tvätta sig i äran av en särskild utopi, kycklingar med ägg och all annan naturlig fantasm. Jag blev introducerad inför de andra arbetarna och vi började laga mat tillsammans. Det finns just nu inget godare en chips gjord på Tapioca rötter friterade i jordnötsolja till nasigoreng och kallt vatten. Det hängde passionsfrukter från ett tak med den klängande växten under vilken vi åt vår mat . Efter maten blev jag stationerad i den stora hyddan där jag skulle sova, jag fick en madrass och lakan samt en egen nyckel, jag la mig ner i skuggan och läste en bok intill ett litet mango träd. Efter några timmar kom min indonesiska kontakt tillbaka och visade hur vi skulle mata fåglarna genom att hugga ner några av de saftiga banan träden som ännu inte bar frukt. Vi vattnade därefter de växande tapioca träden och lagade omeletter. Den andra dagen efter en stjärnklar natt så började jag förbereda stora eldar på olika platser runt om på jordbruket, vi eldade och strödde ut askan över marken som blev näring för majsen. Allt var precis som det skulle vara på den här platsen och buddhan log bland de stora vita molnen.