Terje är en ganska lustig filur. Han har sytt fast bilder av små hundhuvuden på sin mockajacka. En gång provade han ecstasy som han fått av en dansbandskille i svart skinnväst, men \"tyckte inte riktigt det var hans grej.\" Annars är han rätt okej, tycker dom flesta.

På fritiden brukar vår vän dela ut \"Proletären\" till intet ont anande förbipasserande eller vara ute med hunden och frugan. Ja, man kan säga att djur och natur är Terjes grej. En naturälskande person, så att säga. Som också gillar djur.

Skulle man våga påstå att Terje är en stabil person? Jodå. Killen äger trots allt en ljusblå volvo amazon och en stuga i skogen. Han är för det mesta omtyckt av både familj och vänkretsen. Ja, när han inte envisas med att klä ut sig till stereotyp westernindian förstås med tillhörande krigsdans och \"who-ho-hoande.\" Det blir ett sånt väldigt liv i grannskapet. Röster höjs då för att familjen genast ska flytta från området, men tystnar för det mesta ganska fort. Utom från gamle Edvardsson förstås, men det är också en sur jävel.

Terjes barn är ett kapitel för sig. Tonårssonen är välartad, så även tonårsdottern. Sonen funderade på att ta hål i örat en gång, men ändrade sig \"för att det nog skulle göra rätt ont.\" Dottern går på fest ibland. Det händer att hon injicerar heroin och tror att hon är Brummelisa i Bamse ett par dagar, sen är allt bra igen.

Som slutsats skulle man väl kunna säga att Terje och hans familj inte riktigt passar in i den svenska mallen av normalitet, men dom är rätt schyssta ändå.