Miklos Törnberg jobbar som bokbrännare på Bonniers. Det är hans uppgift att göra sig av med alla misslyckade romanförsök som skickas in till förlaget. Miklos är inte stolt över det han gör, men han brukar tänka \"att, vad fan, jag är i alla fall inte arbetslös.\"

Hans fru är ganska snäll, det är bara det att hon har fått smak för hund. Men det skiter vi i. Det är rätt ointressant.

På fritiden brukar Miklos stå oombedd i en affär på Götgatan. Hans kolleger brukar undra vad fan han gör där, men Miklos gör för det mesta ett bra jobb och är rätt schysst, så dom låter honom oftast hållas.

Miklos favoritregissör är Colin Nutley. Han tycker att \"han skildrar svenskarna på ett så trovärdigt sätt.\"

Favoritfärgen är azurblå. Egentligen skiter Miklos i färger och sånt skit, men han tycker det är låter så \"cool\" att säga inför sina häftiga intellektuella polare. - Azurblå, säger han. Azurblå, det är grejer det. Ibland får han stryk när han säger det och välförtjänt så, för Miklos kan vara jävligt arrogant och dryg.

Barn då? Jodå, nog har vår vän barn allt. Två lintottar till pojkar. Båda två har gjort inhopp som jokrar i dokusåpor och beskriver det oftast \"som den bästa tiden i sitt liv.\" Miklos yngsta pojk är ganska lynnig och har testat crack en gång. Han tyckte det var skönt att \"sväva\" som han beskriver det. Det andra killen ska vi inte prata mer om här, det är ett ljusskyggt litet svin.
Slutsats: En typisk svensk familj, men med förbehåll.

Som den uppmärksamme läsaren kanske har upptäckt så hatar jag den här familjen ganska mycket, inte så mycket för deras sätt som i och för sig är ganska avskyvärt men mer för det faktum att dom alltid envisas med att campa på min tomt.

ps. Jag har knullat Miklos fru.