Ärligt utan lögn säger jag det,
Endel av mitt hjärta,
En flisa i min själ,

Permanent
I tredje hörnet
I min samling

( Älskar dig)

obeskrivligt,

Silver i fönster,
droppar i glas,

Tågen, går fortfarande på räls

söndertorkat
Krossat
Begravet , men aldrig någonsin glömt

Så mjukt omfamnar jag dig,
Så tryggt låter jag dig sova där.
Fast du är så elak.

Mig

Jag

Då

Här

Andas i detta nu

Du struntade alltid,
i mig,

Vände mig ryggen när jag behövde din famn som mest


( och)
jag tycker ju bara synd om mig själv,
( därför att )
du ska alltid ha rätt .

En idiot, (eller två?)

Maskrosor mellan tår,
Regndroppar mot ruffsigt hår,

( Också )
himlen
Med dit limmade moln

bäst i slöjd,
sämst på idrott.


Tycker lite synd om mig själv
, du har nog rätt.


( för)

Innan jag träffade dig visste jag inte ditt namn

( nu)
Skulle jag inte ens fråga



Nätterna fortsätter sova

Trådar spänner under marken
Telefon stolparna har dött
För länge sedan nu

Oberörd.

Drömmarna lever sig fria
Under mina pyjamas byxor , fortfarande.

Jag blev bara kär,
I baksidan av dina arbetsbyxor

Det är något speciellt med dina ögon,
Jag försökte att se,
Vem som speglades där i,
jag kunde aldrig hälsa på din själ.