Jag har kysst dig med theralen under min tunga, tandkräm mot mina tänder,

I huset där stinsen fortfarande smygande spökar om nätterna.

Jag minns allt, varje sekund,varje liten detalj,

Du ska bli historia nu,
Det känns svårt,
För ingenting har någonsin slagit så hårt,
Som stunden du klev ur ditt skal,
längre och längre bort,
Från mig,
Samtidigt som du sov intill mig när månen sov som djupast.

Jag är rädd, så rädd,
Men jag vet inte för vad,
ensamheten, framtiden, saknaden, den tomt ekande ihåligheten efter dig,
Jag kan inte sortera ut vad som skrämmer mig,

Jag var tom innan jag träffade dig,
Du fyllde upp någon millimeter,
men,
Som jag befarat,
Jag var för komplicerad för dig,

Men jag är lycklig,
I ensamheten nu,
Den är skön,
Som att livet börjar,
nu när jag nästan är död.

Du fångade mig så totalt ,
men lämnade mig i mitt hårdaste fall,

Jag vet nu,
att jag aldrig ska kasta en basket boll i en korg ,
Inte heller mynt i vatten,
Aldrig önska mig någon,
så som jag önskade mig dig.

Jag kan aldrig få dig,
( för)
Jag har aldrig haft dig,
Jag ser det så tydligt nu,
Du älskade,
Men aldrig mig.