SE SIN MEST ÄLSKADE KOMMAHon sitter i bilen. Väntar på att kanske få se honom. Hur han kommer gående. Med leende ögon när han ser henne. Längtan skriven utanpå. Med sitt hjärta fullt av henne. Som hennes är fullt av honom. Men livet ville annorlunda. Regnet rinner i strida strömmar över bilens rutor. Det är nästan omöjligt att se ut. Plötsligt skymtar konturen av en man vid sidan av bilen. Hjärtat tar ett glädjeskutt. Men det är inte han. Hennes utmätta tid i frihet tickar oförtrutet på. Om tio minuter måste hon åka. Till dagens förpliktelser, som kväver och kräver. Livet, som någon annan. Inte den hon vill vara. Inte där hon vill vara. Hon kastar en blick på klockan. Den utmätta tiden är slut. Som bedövad inuti av längtans sorg, startar hon bilen. Tillbaka till plikttrogenhet och kommande ålderdom. Utan att se sin mest älskade komma.
Prosa
av
Elisabeth Nilsson
Läst 291 gånger och applåderad av 12 personer Publicerad 2017-06-05 17:16
|
Nästa text
Föregående Elisabeth Nilsson |