Jag vill inte springa mer.
Inte ett uns steg.
Pustar som gäckar mig. Studsen som trycker hårt, min trotsande vilja framåt.
Ändå.

Jag vill inte mer ha ben som trampar i onödig luft.
Som gör ont i bara en lätt kvällsbris.

I ljus som omvänder glädje till ett stelt vrål.
Om att lägga sig ner.

Jag vill inte mer gå upp och ner.
Känna naturens iskalla vind,
När den sliter sina ogörliga monsterglin.
In i min andhämtning.

Nej, jag vill inte springa mer.
Inte ett endaste dugg.
Inte ett enda steg.