när dagens stress blir alltför mycket

jag inte längre pallar trycket

till naturens lugn jag ilar

i dess vagga jag vilar

så skön och rofylld jag mig känner

även om där inte är några vänner

ensamheten läker alla såren

de jag fått genom åren

ärren inte längre ger smärta

jag känner i mitt hela hjärta

livet underbart är

det har jag så kär