Det som förut var min högsta dröm,
min starkaste längtan.
Det jag saknade mest,
känns idag inte lika betydelsefullt.
Idag har jag det där jag alltid drömt om,
och förhoppningarna,tankarna och känslorna innan var så mycket bättre än sanningen.
Jamen, mysigt det ÄR det!
Men kanske gav förhoppningarna och ovissheten en sån mycket härligare känsla?